Jag tror att Snow Patrols ord passar väldigt bra in på den borgerliga alliansen just för tillfället. “If I just lay here” sjunger de också i samma låt. Det kanske är så Reino och gänget tänker, om vi bara sitter helt stilla, sänker skatter och fortsätter åt samma håll kanske de inte ser oss. Då, om vi sitter stilla, kanske de glömmer vad vi sa innan förra valet. Tyvärr är vi inte så dumma, vi väljare. Vi ser att arbetslösheten har stigit med borgarna. Vi ser att klyftorna har ökat och att skattesänkningarna har gått till regeringens rika vänner istället för att pengarna investerats där de behövs mest.

Något som vi väljare måste bestämma oss för under det år som kommer, fram till valet, är om vi vill se samhället byggas upp så att den passar den starke individen eller om den ska passa till och med den svagaste av oss individer. För det handlar ju till sist om det. Att vi ska ta hand om varandra, för vi vet aldrig när det är vi som faller. Det är ju vi som kollektiv som är samhället och vissa saker ska bara fungera, det är så. Vi ska ha skolor, vägar, sjukvård och allt sånt där som vi inte kan fixa själva. Vi kan inte alla vara vår egen läkare eller vägarbetare eller vad det nu kan vara. Beslut som rör alla dessa saker bör fattas av de som vi valt att representera oss, i vår representativa demokrati. För ärligt talat, vad är det som gör en ensam individ som står i snålblåsten starkare eller varmare än två, kanske tre, som står tillsammans?

Vad är det som hänt med samhället när det helt plötsligt är individen som ställs som lösningen på alla problem. Visst vi 80-talister fick också sitta på fula brandgula stolar på rad i klassrum som vi själva målat men det blev människor av oss också. Tänk på alla de begåvade och strålande kunniga människor som det svenska systemet har producerat. Ingemar Bergman, Jan Eliasson, Anna Lindh, Alexander Skarsgård, Björn Ulvaeus, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Carolina Klüft… Listan kan kan göras så himla lång, fundera själv. Sverige är ett litet skitland i storlek men ändå lyckas vi på område efter område. Är det effekten av ett system som misslyckats?

Individens frigörelse från förtryck är målet för socialdemokratin. Vi alla ska har rätten att sträva efter “våra bästa stämningars längtan.”*Och där på vägen, runt om, behövs ett starkt samhälle för att hjälpa oss nå dit. Vissa tar sig fram oavsett om det finns trygghet runt omkring eller inte men för de allra flesta går det bättre när oron är lite mindre. När tryggheten lite större och mer utbredd. Man vågar mer när man vet att det kommer komma någon som tar en i handen när man fallit och säger “Kom min vän, jag ska hjälpa dig upp. För du är lika mycket värd trots att du fallit. Imorgon kan det vara jag.”

*citat H.Branting

Jag sitter i Västerås och tittar på nyheter. Jag måste tillstå att efter flertalet dagar i den kungliga huvudstaden så är jag mer kär i Västmanlands pärla än någonsin. Den vindpinade staden fullkomligt glittrar i mina ögon. Även om det inte är hit man kommer när man kommer hem riktigt på riktigt och inte heller på riktigt det stället där man vet vem som är schläkt med vem så är det ändå det stället där man känner var stigarna går…

Jag fullkomligt älskar denna revy, Grisen i säcken, har sett den helt otroligt många gånger.. Två av mina favoritklipp! Håll till godo!

Dagen går orimligt långsamt fram. Frukost har ätits, kaffet är på god väg, texter har studerats, arbete har sökts. Är galet frustrerande att bara sitta här och vänta på att något ska hända, vill ha något att fylla dagarna med, något meningsfullt. Minuterna segar sig fram, så olidligt sakta.. “Du hade tid” i datorn, stiltje i omgivningen, imorgon blir det pappas lägenhet utan nät.. Och klockan tick-tick-tickar. 25 minuter över 11, pip.

Satt och blev arg nu i eftermiddag.  Det som gjort mig arg nu som så många andra gånger är det platta, dogmatiska skattesänkartänket som den borgerliga regeringen har.  Det börjar nästan bli pinsamt. Skattesänkningar för de med jobb och försämringar för alla de andra. Jobbskatteavdraget har inte hjälpt mig det minsta för att få ett jobb, det är bara en massa dravel från de borgerliga strategerna. Sen kommer det 10 miljarder till kommuner och landsting, vilket alla bedömare är eniga om är alldeles för sent. Tror inte att jag hittade någon som sa något positivt om budgeten som presenterades..  Anders Borg säger att det är en krisbudget och när journalisterna ifrågasätter detta säger han återigen att det är en krisbudget, dock egentligen inget matnyttigt om vad som gör den till en sådan. Nåja, Borg kanske tror att om han säger det nog ofta så blir det sant. Krisbudget var onekligen modeordet…

Sitter och skriver protokoll igen, ett lugn har infunnit sig. Även om många saker har varit så oerhört tunga den senaste tiden så är jag lugn nu. Väntar på flera samtal med antingen goda eller dåliga besked. Har ätit lunch på vägen hit. Nej, det verkar som att inget kommer att störa mitt protokollskrivande mer, lugn och Sofia Karlsson kan för tillfället inte begära något mer.

Jag är för tillfället i huvudstaden. Sitter i en soffa och bloggar till rösten av Mona, Peter och Lars från agenda. Ljuden från vägen och grannarna sipprar in från en öppen balkongdörr. Spotify hackar, vilket är konstigt. Huvudstaden har visat sig från sin bästa sida idag, får se hur det blir med aftonen.. Gårdagens bästa citat alla kategorier är “Jag tycker inte om Fredrik längre, jag tror inte han får min röst mer.” (Ju fler som tänker så i den här staden desto bättre blir det!)

Fina Å skriver idag om enkäter. Det är så himla viktigt att vi problematiserar de ständiga enkäter och opinionsundersökningar som uppmärksammas så i media. När resultat från opinionsundersökningar och enkäter presenteras så är det nästan aldrig någon som frågar hur frågorna formulerats, hur enkäten genomförts osv. Det finns på sin höjd med en svarsfrekvens och då säger den oftast inte speciellt mycket. Det är så oerhört viktigt att vi funderar över hur frågor formuleras eftersom det påverkar resultatet av enkäten i väldigt stor grad. Läs, läs, läs Å:s text och reflektera själv, det är så viktigt!

Idag bär det av till Bommersvik för det andra steget i den spetsutbildning som jag deltar i. Det ska bli så himla kul att träffa alla igen, äta god mat och umgås. Jag ser speciellt fram emot att sitta i bastun, bada lite och sen sova i de ljuvliga sängkläderna, mjukare finns inte! Ska dra igång packningen och sen äta frukost/lunch. Tror på den här helgen, den förra helgen var så strålande bra att det förmodligen blir svårt att toppa, men håller tummarna ändå! Med det gäng som samlas kan det i och för sig inte bli annat än väldigt roligt och bra. Helgens tema är retorik!

Dagen idag har varit så himla bra! Började med peppande möte och fortsatte med häng och spåning om nya idéer. Sen gick jag med fröken A till stan (som skulle luncha med sin familj) där jag träffade herr H. Har hängt hela dagen med honom och knallat från underbar lunch på Gränden via iskaffe på Waynes (hänger det bara brats där?) för att sen ta en prommis längs ån till en park. Å underbara park! I denna lite avsides park står det träd. Gamla träd, gamla äppelträd… Tyvärr så var ju de flesta äpplen i denna park redan plockade, det fanns bara äpplen kvar på de högre grenarna.Vad innebär då detta?

Märk väl vem jag är, jag är en person som ser till att lösa problem, som inte tvekar att anta en utmaning… Självklart var det en utmaning att få tag på de fina mogna äpplena högst upp. Jag klättrar! Och det var så underbart! Jag har inte klättrat i riktiga äppelträd sedan jag var 5-6 år. De här träden var dessutom så underbart klättervänliga! Barfota i gräset, barfota upp bland grenarna.. Jag hade kunnat stanna där i trädet hela dagen! Det gjorde jag självklart inte, två äpplen blev det sen hoppade jag ner. Däremot måste jag säga att det var nästan lika underbart att ligga bredvid min vän i gräset och prata. Är underbart med vänner som man inte behöver vara konstlad med, har nog sällan sett så lycklig ut som när jag balanserade där bland grenarna… Ibland måste man få vara barn igen!