“Jag är ett litet ylle…”

Har en rejält dålig dag. Visst att jag mår dåligt, dricker hostmedicin och rösten är ungefär lika stabil som tres mottagning hemma i stugan men jag känner mig knäckt också. Sjukan går ju tillslut över och är sånt man får stå ut med. Att känna sig knäckt och vilja gömma sig längst in i garderoben är något helt annat. Vet att alla känner sig såhär ibland, att man får göra det. Men usch vad jag hatar att jag gör det. Helgen var så strålande, en äkta fest! Idag är väl kanske då baksmällan efter helgens alkoholfria fylla på livet. Jag tror att jag helt enkelt behöver en kram.