Kan inte låta bli att undra, när jag kollar på det som måste vara det femhundrade avsnittet av Floyd reser runt, dricker sprit och lagar mat (som säkert heter något helt annat) om det någonsin kommer att bli möjligt för en alkoholiserad medelålders kvinna att slå igenom och få göra hundratals tv-program. Dessutom om det hade varit möjligt för denna medelålders kvinna att dricka sig full medan hon spelar in avsnitten. Bara en stilla undran så här när jag väntar på att köttfärsen ska tina.

Kan inte låta bli att undra när jag ser Blonda amerikanska skådisar låtsas vara med i en dokusåpa på MTV hur det kan sända ett program som är så intetsägande. I ena sekunden “I’m SO over love!” i sekunden senare “I just miss him, I love him!” Det verkar som att allt kretsar kring antingen killar eller kläder. Valet av program att sända är så ofantligt stereotypt, låt vara att de säkert hävdar att de sänder program som är först och främst underhållande men fy fan. De där tjejerna kanske skulle dejta Floyd, (så blir vi genast mer stereotypa)  han kan i alla fall laga mat och skulle föda dessa utsvultna, modefixerade flickor.

Åsa for Brussels in June, again!

Det bästa med att vara ute och gå tidigt på morgonen är att man upplever att det blir ljusare! I måndags så var det mörkt ända tills jag kom hem och kanske ytterligare 20 minuter efter det. Idag började det ljusna redan när jag hade kommit halvvägs på min runda. I och för sig är det klart idag och det var det inte i måndags men det känns ändå som att världen är på väg åt rätt håll, vår och sommar!

Tyvärr verkar min förkylning fortsätta bete sig, men jag ser ljuset i tunneln. Hostade och snörvlade värst av alla dagar idag men det kanske är ett tecken på att det är på väg att gå över? Kan ju även hoppas att jag inte smittar längre. Jag fryser heller inte som en hund idag och känner inget ytterligare behov av sömn som jag gjorde igår (en timma i soffan blev det) inte heller har jag ont i halsen eller i kroppen, med andra ord ingen feber!

Plattityder, det är allt jag kommer på att skriva. Denna historiska dag. Den dagen när den förste afroamerikanske presidenten i USA:s historia svärs in. Han tar plats i det vita hus som byggdes av svarta slavar, det som för Martin Luther King var en dröm är lite närmre verklighet.

Oavsett vad man tänker och tror om USA, hur man än väljer att se på dess historia upplever vi alla en historisk dag. Jag har ingen Obama t-shirt, jag ska inte på någon fest till hans ära ikväll, jag har inte varit i DC och kampanjat, jag känner bara att det finns hopp för det stora landet bortom havet nu. Jag tror inte att Obama kommer att utföra några mirakel men det kan fan inte bli sämre än det varit. Med en karismatisk, välutbildad och smart man på posten kanske USA tillslut lever upp till sin potential.

Jag är den mest morgontrötta människa jag känner. Jag känner mig själv alltför väl för att hymla med just detta faktum. Jag har ett hiskeligt morgonhumör och håller därför nästan alltid tyst på morgonen innan jag antingen ätit eller duschat. Jag orkar alltid masa mig upp och jag piggnar väl oftast till rättså bra innan jag ska träffa andra människor och jag framstår säkert som ganska pigg och glad.

Det som folk dock inte vet är att det bara är deras förtjänst. Jag är alltid så glad att få träffa mina vänner, att träffa nya människor är också helt fantastiskt nästan alltid. Dessa situationer lockar alltid fram det bästa i mig!

Stackars Erik och resten av familjen som dock får uppleva den andra sidan. Den person där håret står åt alla håll, där ett “mmmm” är ett säkert tecken på att jag egentligen hade velat skrika “Låt mig vara, jag är trött, jag orkar inte!”

Nu sitter jag och fryser efter en promenad på 30 minuter, gick tillsammans med syster även fast hon gick i Ume. Jag lyckades nog faktiskt vara trevlig mot Erik (tror jag) och jag gick tre minuter efter att han gick till bussen. Jag tittar på morgonteve och funderar på om jag borde duscha, jag gick inte speciellt fort eftersom jag varit sjuk så länge men fryser som sagt. Det viktigaste nu är att hålla mig vaken.

En rolig sida, såg den på Jonas Morians blogg häromdgen och nu skriver Johanna Graf om det också. Jag har provat nästan alla bloggar jag läser, i väntan på herrarnas slalom och så här precis efter Anja vunnit ett störtlopp. Söndagsnöjen i “multitaskmode”.

Provade även att testa svt.se, här är resultatet, så mycket för att svt skulle gynna vänstern med sin retorik =) Aja, säger ju inget om vad som står utan om hur det står, hur man använder orden… men det är en kul grej så här på söndagseftermiddagen.

Så här ser mitt stapeldiagram ut.

Erik ser ut så här.

Jag tittar på en gubbe som bygger en iglo, på kunskapskanalen, på en lördag… kväll. Det är det bästa som sänds på tv just nu. Jag är sjukt uttråkad, min tråkige sambo sitter och läser/programmerar/spelar eller något annat framför sin dator. Jag kan nog bilda klubb med A, Bittermandlarnas Barnsliga Buttra Förening. Eller nåt i den stilen.

Jag vill åka till IKEA och handla upp julklappspresentkortet, jag vill gå ut och gå i det fina vädret… jag vill ha lakrits!! Jag vill inte sitta i soffan och vara förnuftig och vila min förkylning i i alla fall två dagar till… men det är precis vad jag ska göra. Apa. Mina luftvägar känns hela vägen ner i lungorna så är säkert det bästa men jag har så urbota tråkigt!

Såg idag en ytterst märklig företeelse. Jag hade igång svt med riksdagens frågestund och Luciano Astudillio debatterade med Sven-Otto (Totto-jag-har-köpt-mig-en-bluffexamen-från-ett-amerikanskt-universitet) Littorin men när Luciano svarade på arbetsmarknadsministerns anförande så stolpade ministern ut ur salen fly förbannad.

Vad var det då som hände? Det går att läsa om på både dn och aftonbladet (texten är exakt samma från TT så länkar bara till den ena). Att jag såg det live gör det hela mer humoristiskt. Jag såg det som ett skämt som kanske gick över gränsen lite, reaktionen från Totto var dock oerhört överdriven. Jag har hört så mycket värre saker än det som sades idag.

Herr Bluffexamens utstormning kan dock bara tolkas på ett sätt. Han som är känd för sin hårda debatteknik tål inte att få igen med samma mynt. Patetiskt!

Krassman frågar sig om det inte är dags för en paus för ministern som verkar ha svårt att palla trycket.

Riksdagens protokoll som visar den i text fångade ordväxlingen går att hitta här.

Först var det premiären av Uppdrag Granskning, sen var det Solen i ögonen och nu The Tudors. En svt1-kväll, jag är en riktig public-service nörd.

Ska stänga av datorn men måste bara tillägga att fröken Sirwa var med i Lasse-dokumentären, förevigad som ett äkta Lasse-fan, coolt!