Att se bakåt men blicka framåt

Eftersom jag har dagarna och kvällarna för mig själv så funderar jag mycket. Funderar över människor man tappat bort. De som man hade velat hålla kvar som har valt att inte hålla kvar en själv. Känner mig ynklig. Jag är dessutom rastlös då jag inte är frisk nog att gå ut någon längre sväng men heller inte pigg nog att göra något ansträngande. Har endast gått till konsum för att inhandla sallad och lite grejor till middag imorgon.

Undrar hur det kommer sig att jag tänker så mycket på de som inte finns i mitt liv längre, de tänker säkert inte på mig. Antar att man helt enkelt måste bli klar med gårdagen innan man kan gå vidare till morgondagen. Under de senaste dagarna har fokus legat bakåt, från och med nu vill jag och ska jag ha fokus framåt. Och imorgon kommer min älskling tillbaka från fjärran östern, jippiedo!