Alltså det här med idol, det är en hatkärlek jag hyser till programmet. Jag såg igår och jag har sett det idag. Det är kul när de sjunger bra, oftast är de rättså duktiga och just i år är killarna ljusår efter tjejerna! Det jag dock inte förstår är när sådana som är uppenbara att de bara låtsas blir hyllade. Den yngsta killen, Johan, må vara en fin grabb som är lite småsöt och hela det paketet men gud förbonkat vilken fejk han är! Han låtsas ju bara! Är det bara jag som ser det? Hans så kallade storhet består i att han levererar det han lärt sig apa efter, det han tror säljer, det både hörs och syns så tydligt! Han är en David Bowie-kopia som säkert inte ens vet vem David Bowie är! Han är en fejk, en bluff, en paketerad liten hoppa i för trånga jeans och med en känsla som är lika påklistrad och falsk som ett frimärke på vykortet hem till mamma från semesterorten… Jösses, så irriterad jag kan bli! (på något som egentligen inte spelar någon roll).

Nu kollar jag på The Pledge på ettan (men ska egentligen sova), Sean Penn har regisserat och Jack Nicholson spelar huvudrollen. Ikväll är sannerligen en kontrasternas afton. Från packeterade popwannabees till mörk och svår film om en mördad flicka med en av världens största stjärnor.

Idag har jag köpt en jacka. En grå. Osäker på storleken, men frågade Erik om jag såg ut som en stoppad korv och det gjorde jag inte. Fick telefonråd från A också, mms är en underskattad funktion.

Idag har representanthuset i USA röstat ner det räddningspaket som bankväsendet i världen hoppats att de skulle anta. Imorse sa alla analytiker att det inte var något snack om att det inte skulle antas, kul att se att det mest är en gissningslek från analytikernas håll (de kan inte tillräckligt om amerikansk politik kanske). Det verkar som att marknadsliberalerna bland republikanerna har vunnit det här slaget för stunden. Eller så är de helt enkelt rädda för att straffas av väljara som verkar tycka att bankerna får skylla sig själva… Börser runt om i världen har fallit, i Sthlm 5%, Nasdaq 7% hittils. Vår värld hänger ihop, som vanligt är det de som redan har så lite som kommer att drabbas hårdast.

För att vädra ut den oerhört märkliga natten ska jag masa mig ut i friskaluften! Ska plocka fina höstlöv och låta vinden rufsa om i håret, sweet! Hösten är underskattad!

Inatt har jag drömt. Oerhört obehagliga drömmar, tre som jag kommer ihåg mer än andra.

En där vi höll på att drunkna för att flotten (tänk kon-tiki) vi åkte på välte eller eventuellt vältes av rovfiskar… Vi åkte från stället där vi hade spenderat semestern och skulle till flyget (ja på en flotte)  och det var massor av rovfiskar i vattnet som försökte äta oss.

En där jag var på en filmvisning (alternativt anordnade, är lite suddigt där) hemma hos en kille och skulle prata extremism tillsammans med en kille som varit terrorist och nu ändrat sig och ville upplysa folk om det totalitära system han levt i. Han som vi var hos försökte döda den fd terroristen genom att kväva honom med en kudde och jag fick kasta mig mellan dem. Tyvärr så hade de bundit oss båda med buntband innan så det var jättesvårt och vi fick fly från lägenheten utan skor, nycklar, jackor och allt, det var dessutom mitt i vintern.

Den tredje drömmen utspelades på nån form av svartklubb som fanns på en ö. Det var ett flygplansvrak som hade byggts om tillsammans med nån form av stuga. Känslan på stället var lite moulin rouge men tyvärr ägdes stället av djävulen och han snodde folk och lurade ner dem i helvetet genom sin “coola nattklubb”. Jag åkte dit för att infiltrera och avslöja och försöka få honom att sluta med det. Vet inte vad min plan var exakt för jag vaknade när jag insåg att det fanns en lönndörr ner till helvetet på toaletten…

Eh, ja jag vet inte riktigt om de här drömmarna försöker säga något till mig men förhoppningsvis är de bara en blandning av det jag sett på tv i veckan eller kanske något som jag läst. Galet dock vad huvudet kan hitta på när man sover. Kanske har jag sett för mycket av regerigen den här veckan? Rovfiskarna som äter på mina fötter är den moderata politiken som äter upp mig och mina möjligheter. Killen som jagar ut oss i kylan är en metafor för det kalla Sverige som de skapat.. och djävulen behöver väl ingen större förklaring. Kanske?

Rubriken säger allt. Skulle vara ett otrevligt sällskap för vem som helst just nu. Jag vill också vara på väg till Koler för att äta köttsoppa.

Wiho! Nu har jag sålt vårt fina elpiano! Ett jättegulligt par kom och köpte det till deras dotter. Jippiedo! Även om jag kommer sakna pianoljudet så kommer det nog bättre till användning hos en 13 åring som tar pianolektioner.

Jag ska verkligen inte klaga, det är inget fel på mig eller på hur jag ser ut. Men. Jag känner inte det, sen jag träffade Erik har jag gått upp nästan fem kilo, det är ett kilo per år. De flesta skulle säga att det inte är något, fem ynka-pynka kilo. Men det spelar inte så stor roll vad andra säger. Själv säger jag till mig själv att jag har hängmage och fetarsle, hur osant det än må vara och hur mycket jag än med min hjärna vet att det är fel. Jag har gått på mediamyten. Goddammit!

Bara för att jag inte har ett tajt arsle som Heidi Klum och väger 45 kilo på mina lite dryga 160 cm så tycker jag att jag är för tjock. Hur sjukt är inte det? Samtidigt är jag för bekväm för att göra något åt det. Träning bara för träningens skull är såå långtråkigt. Så, här sitter jag på mitt inte så feta arsle och är arg för att jag gått på mediamyten om hur man ska se ut.

Ibland blir jag insipirerad och börjar träna, det går sådär. Har under det senaste året börjat springa, börjat simma och gjort upp planer för att börja styrketräna. Jag är bra på att planera, jag är strålande på att börja! Om jag mått så himla dåligt av de extra 5 kilo jag lagt på mig så borde jag ha fortsatt träna. Sanningen är att inte jag mår dåligt fysiskt av att jag väger lite mer än för fem år sedan. Jag ser inte en tjockis när jag tittar i spegeln. Med andra ord, jag mår inte dåligt annat än när jag jämför mig med normen. Det borde vara insidan som räknas, hur jag känner mig inte hur jag ser ut.

(rubriken: ett svar på en mans kommentar till en tjej om att hon inte borde le eftersom hon var vackrare när hon var allvarlig)

Jag vill åka hem och äta stekt palt! Lyckliga de som får gå i skolan där det finns redig mat! Men det där med blodpalt kan vi väl lämna därhän *rysa*

Nu sitter jag i soffan, med tre filtar så jag håller mig varm : ) Det trådlösa nätverket fungerar, jag har fortfarande hicka men huvudvärken är borta! Datanörden i familjen bytte lösenord så nu fungerar det, wiho! Så nu ska jag hicka mig igenom en kortare text, tjing!