Ska reda ut det en gång för alla. Morgonkoma. Det är bästa sättat att beskriva mitt tillstånd på mornarna. Jag är så trött och kall och på så dåligt humör bara för att jag vaknat att det inte ens är halvroligt att umgås med mig. Jag kan verkligen inte rå för det heller, jag kan inte “tänka bort” det dåliga humöret, det är ständigt närvarande. De mest vardagliga sysslor (som att ta på sig sockor) blir berg av irritation att klättra över.
I det tillståndet är det värsta, det absolut värsta, folk som försöker vara roliga (eller för den delen bara trevliga, faktiskt). Det trevliga kan jag lixom “mmma” svar till men jag kan för mitt liv inte tänka mig att det finns något mer irriterande på mornarna än glada människor (var är det som är så jävla roligt egentligen?). Glada människor som dessutom retas med en för att man är trött… (de förtjänar faktiskt ett “dra åt helvete” då, faktiskt). Jag vet att det är out of character för er som känner mitt vakna mig men morgonjaget är ingen dans på rosor (och utan mat blir det än värre).
Det bästa som finns när man är så morgontrött som jag är, är kramar! Långa goa kramar och inge jävla prat och inga frågor om någonting. Bara en stooorkram tills jag är lite mjukare å lite varmare… Dock är humöret inte direkt det som inbjuder till kramar, men what to do?
