Jag lämnar idag centrala Västerås för Björnön, ser fram emot en strålande helg tillsammans med ett helt gäng underbara SSU: are från hela Västmanland. Jag ska bland annat prata retorik och hålla lite värderingsövningar. Ska bli så himla roligt! :) Håll tummarna för att solen fortsätter stråla bara!

Okej, vaknade och var pigg vid strax efter kl. åtta helt okej faktiskt, var på väg upp och skulle göra frukost. Så kommer kissekatten å kliver på mig å kurrar lägger sig tillrätta precis vid min höft och ligger där å kurrar å vill bli kliad så jag ligger kvar i sängen, men bara ett litet tag. Bara för att gosa lite med kissen, bara lite… Jag vaknade tjugo över tio, fortfarande med katten sovandes som en värmedyna bredvid mig… så mysigt men så onödigt!

~~~~~~

Åh härliga gamla bamse, att betala skatt är att hjälpas åt.. så det så! Uppmärksammade ju i den gamla skruttiga bloggen att han fyllt år, 40 minsann! :)

Så nu ska de sänka förmögenhetssskatten i år i alla fall, det är så att man blir matt. Sänk a-kassan, sänk förmögenhetsskatten… gör så att de fattigaste får mindre och de rika mer! Ja, jippie! Djursholmsvillorna är för dyra vi måste hjälpa de stackars höginkomsttagarna på traven lite… oj-voj, det är så hemskt och förfärligt att behöva betala skatt! Fram för nattväktarstaten bort med välfärden… Det är faktiskt så att jag mår lite illa!

För övrigt så är det strålande sol och växthuseffekten har pressat upp temperaturen till sju grader i skuggan dagen den 28 mars 2007.

~~~~~~~~

Okej, blir möte i Hallsta ikväll men hoppas innerligt att hinna hem till kvällens match, sjukt kul med fotboll faktiskt! :)

Bild lånad från aftonbladet.se

~~~~~

Sicket antiklimax, förlust mot Nordirland, jag som var så laddad inför matchen men tji fick jag… :(

“Tänk om” är ett roligt begrepp som man kan slå sina tankar om och bli ganska komplicerad. Tänk om jag inte åkt till Nolia den där dagen, tänk om jag stannat i norrbotten, tänk om jag inte lämnat mitt nummer via mail till den där killen på nätet, tänk om jag inte hade sökt det där jobbet, tänk om jag låtit bli att ringa, smsa, maila, tänk om jag… osv. Det blir massor av tänk om när man väl börjar tänka “tänk om”… Massor av saker som man verkligen inte ångrar men som varit livsförändrande utan att man visste om det… och tänk om man inte gjort som man gjorde hur hade livet blivit då?

Kanske ändå att man skulle ta å skriva den där boken, bara för att se om man kan… För tänk om :)

Snart bär det av dit upp! :)

~~~~~~

Okej, har just satt i mig lax och potatis m romsås (matlåda) på ca sju minuter.. Kan inte vara hälsosamt.. men vad gör man inte när man inser att man svamlat bort halva dagen (med att skriva på sin debutroman och läsa om WW II) och ska vara på expen om 40 min! ;)

Under åren sedan jag flyttade från min hemstad i norrbotten har jag hört mycket om hur det är i “Norrland” (ni vet det där som är allt norr om Tullarna, norr om Sthlm, Göteborg, Uppsala etc beroende på vem man pratar med). Det finns ingen urskiljning i vare sig dialekt eller geografi där uppe, allt är samma-lika. Att det är 40 mil enkel väg från Lule till Kiruna är det väl ingen som tänker på. (Boden ligger för övrigt utanför Lule(å) inte Ume(å), men hey, det är bara 30 mils skillnad!).

Här är några saker som ni behöver veta om oss som (har bott) bor i “norrland”. Vi i “norrland” åker allihopa ren till skolan/jobbet (alternativt skoter), mobilnät, internet och regelbunden telefonförbindelse är för oss främmande (egentligen har vi knappt el hemma), vi värmer våra hus genom att elda lite av den skog som täcker hela landsändan, ADSL låter för oss som något som kommer att konkurrera med SSAB, och minst en person i familjen har jobbat antingen på sagda ställe eller på LKAB (Loussavaara Kirunavaara AktieBolag eller Gruvan för er som inte vet). Dessutom så är det ju så att vi inte fått äta godis utan har fått gnaga på kottar, bark, rötter och kåda för att få lite variation i vår kost. En kost som i övrigt består av renkött, renkött och åter renkött samt en och annan (med händerna fångad) lax.

Vi har inte heller haft det lätt eftersom vi (allihopa) haft minst tio mil till skolan och minst en mil till närmsta granne (inte konstigt att vi blir bra på skidor “där uppe” så som vi får gnida plankor). Ofta är det dessutom så kallt på vintern att man inte kan gå på utedasset för då fryer man ihjäl på vägen. På sommaren är det om möjligt ännu värre, myggorna är lika stora som helikoptrar och om man inte passar sig så kan man bli fångad och uppäten i ett nafs! Det där med husdjur ska vi inte ens tala om, pingvinerna dödas ju stup i kvarten av isbjörnarna ni vet…

För övrigt tål det att sägas igen, jag är från Norrbotten, inte från nå jävla Västerbotten, Jämtland eller Uppland och inte nå jävla Norrland. Från Norrbotten! Det är stor skillnad! Att säga Norrland är som att säga Långtbortistan och tro att det betyder något. Det är som att säga att Göteborgare är från Stockholm eller att lenare är skåningar, och hör sen!

Eftermiddagen idag spenderades i hamnen med min sötnos, två av bilderna har han tagit, en har jag tagit.. Gissa vilken ;)

Tomheten i rösten, den där sorgsna och allvarliga meningen som börjar med: “Hej lillagumman…”. Den där meningen som oundvikligen slutar med att man gråter. När något har hänt, något som har tagit bort en bit av en själv så är det så att rösten blir lite ihålig och hur man än önskar och vill så kan man aldrig få det tillbaka. Förlust. Konstigt ord, för-lust. Att förlora. Att mista, mista är nog det som passar bäst. Man mister någon och allt det man missat att göra när den personen fanns där, allt som man kunnat säga är det som finns kvar. Allt som var osagt, ogjort, ofärdigt. Det missade tillfället, svider i hjärtat.

Efter allt är bearbetat och förflutet så inser man att mycket trots allt blev sagt och gjort. Mycket finns kvar av det, en doft, ett leende, ett skratt, några ord. Allt väcker minnen om förut, ett förut som lever kvar. När man hör morfar i morbror och ser mormor i mamma… När det tillslut, äntligen (snart) kommer till den punkt när bullängden i frysen kan slängas eftersom hon ändå finns kvar där, närmast hjärtat…

Klockan är strax efter sju.. egentligen, mitt huvud går i alla fall efter det. Ställde om igårkväll bara för att vara säker på att komma upp, hoppas Anna också kom ihåg det :) Ska strax iväg på roadtrip till Köping och UÖ:s årsmöte. Är verkligen supertrött men lite kaffe botar nog det också.. Hoppas vi! :) Nu så, nån typ av frukost…

Vilsamma härliga lördag, fixat till nycykeln så nu finns lysen och stänkskärm på plats. Kikat på film och faktiskt ätit pizza, första på länge. Längtar så mycket tills jag får åka hem, träffa alla och fråga ut syster om vilken färg jag ska ha på min klänning på bröllopet, måste ändå passa till allt annat! :) Erik spelar gitarr och jag tänkte precis ta en promenad, för att vakna lite…

Ikväll var det dags för kloklippning på Keso, klorna var nämligen supervassa och superlånga.. nu är det, tack och lov inte längre en plåga att ha honom i famnen.